Vår resa till en bebis <3

Igår tog jag kort på magen igen för att jämföra lite hur den växt och såg att den inte växt mycket alls på två månader!! Vet att det kan synas mindre när man är överviktig men nojjig som jag är så gick jag idag till Barnmorskan på drop in tiden och berättade om min oro. Kom mest dit för att fråga om hon möjligtvis kunde känna på magen för att se om livmoden hade rätt storlek.

Men NEJ, Hon både kände på magen, mätte SF mått och lyssnade på bebis:) Livmodern är nu i höjd med naveln och SF måttet låg på 20 cm så allt var helt som det skulle vara!!!

All denna oro är ju relaterad till mina tidigare missfall tyvärr. Har extremt svårt att tro på att vi kommer få en bebis denna gången. Tillåter inte mig själv att hoppas för mycket, för vad F*N skulle jag göra om bebisen dog? det får bara inte hända. Även om lilltjejen fortfarande ligger i magen så älskar jag henne så mycket att det gör ont!!!


Men jag tar en dag i taget!! Vi har haft vårt beskärda del av otur och snart är vi faktiskt inne i den veckan där bebisens liv kan räddas OM något händer. Dock är ju chanserna för överlevnad väldigt väldigt små då men det känns ändå som en sorts milstolpe..

Här är bilden jag blev orolig över förresten. 8 veckor är det mellan dem!