Vår resa till en bebis <3

Hu! har planerat att skriva om förlossningen hur länge som helst men det är inte det lättaste med en liten bebis!:P

 

Nu sover hon iallafall, men jag vet inte hur länge haha. Skriver så långt jag hinner helt enkelt=)

 

Angående förlossningen så får jag ta hjälp av förlossningsjournalen för jag var ganska borta av smärta och hade inget tidsperspektiv öht!!

 

Lördagen den 15 December vid 19 tiden började jag känna av värkar som kom med 7-10 minuters mellanrum. Fullt hanterbara och inte jobbiga alls! De fortsatte så hela kvällen och klingade sen av ett par timmar så jag fick sova lite!    

På morgonen körde de igång igen med samma intervall och styrka. Under förmiddagen så ökade de lite i styrka och jag fick börja andas lite smått men värkarna var fortfarande inte jobbiga. Vid 15 tiden så åkte vi ändå in till förlossningen för att få vet om det ens hänt något då värkarna nu gjorde ont och kom med 4-7 min emellan..

 

Fick träffa en jättebra läkare som dock inte kunde ge oss några glädjebesked direkt..öppen 1 cm och 25% kvar av tappen. Blev väldigt besviken och lite orolig för hur ont det faktiskt skulle göra om detta gjorde ont redan..Blev hemskickade igen med citodon som inte hjälpte ett skit! På vägen hem så stannade vi på maxi och köpte lite dricka och sånt som vi kunde ta med till förlossningen när det väl var dags. Väl hemma så var jag helt slut och lade mig och sov. Det gick inte sådär jättebra kan jag ju säga. Värkarna gjorde ondare och ondare. Linus satt vid datorn och berättade när ja vaknat att jag låg och flåsade i sömnen när värkarna kom. Fortsatte att försöka härda ut men vid 1 tiden så sa jag åt Linus att det gjorde så ont att jag ville åka in. Vi åkte och lämnade Milou hos mamma och pappa och åkte iväg! Vi kom till förlossningen vid 3 tiden på natten och hoppades att vi skulle få stanna kvar denna gång. BM kände efte och det var visst öppet 3-4 cm och tappen helt utplånad!:D Gud vad lättade vi blev! 

 

Jag hoppade i badet ganska omgående och det var superskönt! Satt där i ca 1½ timme och sen var det dags att känna efter igen och då var det öppet 6 cm. Då jag hade en lätt havandeskapsförgiftning så tog barnmorskan hål på hinnorna för att snabba på det lite efter som jag haft värkar såpass länge. Sedan fick jag en gåstol och körde lite maraton i korridoren:P Värkarna gjorde ont men gick att andas igenom jättebra!

 

Vid 06:30 så var jag fortfarande öppen 6 cm så då sattes det värkstimulerande dropp. Och HÄR börjar helvetet och mitt minne är helt luddigt. Värkarna började göra så fruktansvärt ont och kom väldigt tätt! Provade lite lustgas men vågade bara ha på lägsta feg som jag är:P Så den gjorde nog ingen nytta mer än att den var bra att ha att fokusera på! Jag hade redan innan sagt att jag ville ha EDA så de ringde på narkosen som tack och lov kom ganska fort! Jag låg och skrek i masken när läkaren kom och det kändes som en evighet innan de satte igång. Fyfasiken var obehagligt det var när de satte nålen i ryggen..det knakade i hela ryggraden!! När väl EDA:n började verka så släppte all smärta och det var bara ett tryck kvar..underbart!! Jag kände mig kissödig och fick in en sån där snygg stol som man sitter och kissar på. Fick dock skynda mig tillbaka i liggande läge för bebisens hjärtljud gick ner väldigt mycket..Blev då tappad på urin istället!

 

Det sattes skalpelektrod på bebisens huvud och sen satte de även in en slang i livmodern för att kunna registrera värkarna bättre. Linus la sig och sov på golvet och jag försökte sova jag med men ganska fort så började det tycka på mer och mer och det började göra ont, så jag bad att de sulle fylla på epiduralen vilket de gjorde. Det hjälpte dock inte för mina krystvärkar började då och klockan var då 11:05. Jag som trodde at det värsta var över eftersom alla säger att krystvärkarna inte gör ont kan ju slänga sig i väggen för detta var ju värst!!! det tryckte på som bara den och jag skrek av smärta men jag fick absolut inte trycka på för jag var inte fullt öppen..det var helt omöjligt att andas igenom krystvärkarna och jag grät och sa de där klassiska orden "jag vill inte mer nu". haha. Tillslut var det hur mycket folk som helst på rummet då bebisen visade att hon var stressad. De kände efter och det var ju öppet 10 cm och jag fick krysta! Det gjorde fruktansvärt ont och jag tryckte på utav bara fasiken. efter en stund var halva huvudet ute och den smärtan var ju inte nådig alltså..kändes som att man skulle slitas isär där nere! Jag kände dessutom att det sprack. Efter några krystvärkar så slank hela kroppen ut och smärtan försvann. jag var sååå lättad att det var över nu. Freja var helt lila/blå när hon kom ut och ville inte komma igång alls. Jag fick upp henne på bröstet någon minut men sen fick de springa iväg med henne och Linus följde med. Själv fick jag ligga kvar och bli sydd. sprack lite på 3 ställen. 

 

Jag var såå trött och sliten så medan de sydde mig så låg jag och sov. det tog ca 1½ timma. Sen rullades i rullstol till avdelning 10 där Freja och Linus var. Lillan hade på sig en CPAP mask och massa elektroder över hela kroppen en mådde helt OK trots omständigheterna..lilla tjejen <3 Jag mådde inte alls bra varken psykiskt eller fysiskt så jag var no bara hos Freja max 2 timmar den dagen..jag var väldigt yr och skakis, Så på beordran av barnmorskan så gick jag och lade mig och sov några timmar. 

 

På kvällen fick vi lämna kvar Freja på BIVA och gå till avd 14 där jag var inskriven. Där fick vi ett eget rum och det var välbehövligt med sömn. Var mycket piggare dagen efter! Vi var kvar på sjukhuset i 5 dagar och blev utskrivna på permission den 22/12. Vi åkte tillbaka på juldagen och vägde henne och blev så utskrivna helt och hållet!

 

Jag har säkert missat massor av detaljer nu men som sagt så sviker minnet!:/ Det var i vilket fall ingen rolig upplevelse att föda barn och om det känns nu så är det inget jag kommer att göra om! Men det har bara gått 1 månad lite drygt. haha. Jag är iallafall STOLT över att jag har fött barn;)